Inom BDSM hör vi talas om begreppet “maktförskjutning” och det blir väldigt förvirrande för den som inte är insatt eller förstår vad det handlar om.
Först måste vi fastställa följande: Makt är inget man tar, utan det är något får man i BDSM-sammanhang. Hur? Det krävs en hel del: artighet, tålamod, engagemang, intresse. Det som senare kan bli hårt och grovt måste vila på en stark bädd med ett mjukt fundament. Att bygga tillit är inte enkelt och det tar tid. Däremot är det enkelt att rasera allt. I det vilar ett stort ansvar på alla inblandade.
Låt oss också nämna maktmissbruk. Det innebär att en person, oavsett kön, använder den makt han/hon har för att skapa något utifrån rent själviska tankar. Makten används inte på ett bra sätt. Många gör kanske tankemissen att tro att balansen är skev inom BDSM just för att den ena personen bestämmer och den andra lyder. Så ser det dock inte ut i en sund, hälsosam BDSM-relation. Allt förhandlas fram. Samtycke och samtal krävs. Dessutom är det egentligen kontrollen man ger upp och inte makten i sig. Den undergivna har mer att säga till om än man kan tro och makten utgår faktiskt från den som är sub. Förutom exemplet med stoppord (som bryter alla scener) så kan nämnas att om den undergivna kommer till en session och inte mår bra och berättar hur måendet är, kan planerna ändras. Antingen uteblir hela den tänka scenen, eller de delar som påverkar måendet negativt och riskerar att äventyra relationen. En undergiven kvinna eller man är ingen dörrmatta. Det är inte en person som saknar vilja eller är svag. Tvärtom är det inte helt ovanligt att en människa som antar en undergiven roll inom BDSM, är någon som i sin vardag har en position som vd eller är vana vid att fatta många beslut och har ett stort ansvar.
Att våga släppa kontrollen, att känna så mycket tillit att man överlämnar sig själv helt och hållet till någon annan, i det bor en enorm styrka. Det är ju dansen, som böljar fram, som är ren magi. Dynamiken som allt vilar i.
