Lucia är här, och det finns flera anledningar att fira. För det första i det uppenbara, direkta. Hon skrider fram och lyser upp i midvintermörkret, med vackra sånger. Hon skänker värme till alla åldrar, kanske särskilt sprider hon glädje bland barn, sjuka och på boenden för äldre.
Den andra anledningen går mer mot kvinnlighetens djup. Många små eldar svävar ovanför Lucias huvud, men bakom traditionen finns också ett mörker. Den 13 december är en farlig natt, enligt nordisk folktro. Sammanblandad med Lucia, som enligt legenden dog martyrdöden för sin kristna tro och för att hon skänkt sin hemgift till fattiga, blir den vackra uppenbarelsen denna farliga natt en symbol för stark kvinnlighet. En kvinna så stark att hon dör för det hon tror på, och för att hon hjälper andra. Varför hände detta? Kraft och rådighet sågs som hot – att en kvinna dog på ett slagfält mellan religioner var en ursäkt för att stävja just detta kraftfulla. Lucia må ha levt för ungefär 1 700 år sedan, men tyvärr är det som hände henne aktuellt även i dag. Låt oss fira Lucia även som en symbol för att våga lysa upp i samhällets mörker, kring kvinnofrågor. I förskolorna brukar alla som vill få vara lucior, och det är väl en alldeles utmärkt idé – samhället behöver massor av lucior, och inte en som står ensam!
Låt oss för det tredje även fira Lucia, denna fina tradition vi har i Sverige sedan omkring sekelskiftet 1900, i tacksamhet och ro. Julen och adventstiden kan verkligen fyllas av diverse krav och måsten, vilket skapar stress. Vi får för oss att allt måste vara perfekt. När en kvinna med ljus i håret skrider över tröskeln och lyser upp i midvintermörkret, visar på att det är ljus och frid som är viktigt, kanske allt vi behöver påminna oss om är att njuta.
Och du, du har väl inte missat vår julkalender i 24 avnsitt? Lyssna på dagens avsnitt här.
